Jag tycker inte att själva pendlingen i sig är jobbig, jag trivs med att åka tåg, lyssna på musik och gå in i min egna bubbla eller bara sova. Men däremot tycker jag tidtabellerna suger. Morgontåget är helt ok, tåget åker 06:43 och kommer fram 07:46. Mina lektioner börjar 08:30 så jag hinner gott och väl även om tåget är lite försenat. Jag slutar oftast klockan tre och då går det inget tåg förrän tio över fyra. Då tar jag bussen kvart över tre men kommer hem bara cirka 15 minuter tidigare än om jag hade åkt tåg. Alltså tar det cirka 2 timmar att åka buss. 

 

Vanligtvis kommer jag hem från skolan 17:30 på kvällen, och då har jag varit borta sedan 06:20 på morgonen. Då snabbar jag mig att äta, men försöker ändå njuta av en kopp te eller kaffe efter och varva ner liksom. Ungefär 18:00 försöker jag vara ute i stallet. Jag rider oftast bara Frolle på vardagarna när jag kommer hem sent och Erica rider då Exet. Och då brukar jag komma in från stallet halv åtta-åtta, vilket jag tycker inte är så sent ändå. Mamma är så snäll och hjälper till med mockningen. 

 

I vintras var det jättejobbigt för mig, att åka hemifrån när det var mörkt och komma hem när det var mörkt. Då stannade jag hemma från skolan ganska ofta och pluggade därifrån. Det handlar om att planera sin vardag, försöka vara så effektiv som möjligt och ha struktur. Jag gillar när jag har tider att passa, när jag vet hur lång tid saker tar och så vidare. Det är betydligt lättare också om jag skriver upp to do-listor i anteckningarna, schemalägger hästarnas träning och har nedräkningar till dagar jag längtar efter - som tävlingar, lite roligare event som ryttargala, skolavslutning, SIHS osv. Då får jag något att jobba för liksom. 

 

Jag ångrar inte att jag valde att pendla, för jag tror det har fått mig att mogna lite och fått lite skinn på näsan eller vad man ska säga. I slutändan vet jag att det kommer vara värt det, och så roligt att visa dom som tvivlade på mig att jodå, I made it.