Boy van Het Kattenest var en korsning mellan welsh och arab från Nederländerna. Han ärvde jag av Madde som hopptävlade med honom, men då han inte var särskilt "hoppvillig" började hon leta efter en ny häst och jag tog över Boyve. Från början ville jag inte alls ha honom, jag ville välja ut en egen häst ju (haha). Men sen hade jag faktiskt honom i upp mot fyra år. Jag försökte också mig på hoppningen med honom men på grund av hans återkommande kotledsinflammation fick vi lägga hoppningen åt sidan och det var på så sätt jag kom in på dressyrspåret. Jag tror det gick bra ungefär två år utan att han blev sjuk, men sen fick han kotledsinflammation igen och han blev utdömd. Men vi valde att ha kvar honom, låta honom vila under hela vinterhalvåret och sen börja lite smått igen.

Nu hade jag också börjat ta över Exet om jag inte minns fel. Sen gick det bra i nästan två år igen, jag tävlade på lokal nivå med godkända procent. Vi vann tre gånger och placerade oss tvåa en gång. Men våren 2011 gjorde vi vår sista start och ridpass tillsammans. Vi blev utblåsta från banan och jag blev så ledsen. Vi åkte för att kolla upp honom, men hos en annan veterinär än tidigare ifall h*n skulle säga att det var kotledsinflammation bara för att han haft det tidigare. Men det var tyvärr det, igen. Då beslutade vi oss för att även Boyve skulle få somna in och vakna upp i en bättre värld utan smärtor. Han fick beta hela sommaren fram till den 25 Juli, med Frolle och Exet och bara hade det bra den sista tiden. 

Boyve var en ponny med mycket nerver, bus och fart. Jag fick verkligen lära mig att sitta kvar i serier av bocksprång och hopp tvärs över vägarna. Han var min bästa vän och jag saknar honom än. Han var speciell, det var han absolut. Jag hade tur som fick ha honom de fyra fina åren.