Usch, idag var det inte lätt att sitta på Frolles rygg. När jag satt upp och började vårat lösgörande pass kändes han allt annat än trevlig att rida. Han bet tag i bettet, fick ett hängande stöd och han var inte mjuk någonstans. Jag blev så sjukt irriterad och frustrerad, men jag försökte verkligen hålla dom känslorna inom mig. Jag visste någonstans att han faktiskt skulle bli bättre om en stund, även om det inte riktigt kändes så. Senare under passet släppte han till och blev ridbar igen med ett mycket mjukare och lättare stöd i handen, mjuk i sidorna och mer framåtdriv. Efter att jag ridit honom en stund i det, när han kändes fin, avslutade jag. Det kändes bäst så att inte nöta ännu mer när han ändå mjuknade. Men jag hade inte fortfarande den bästa magkänslan när jag hoppade av honom.

 

Aja, nu ska jag släppa det här passet och planera joggingen inför i morgon - för hur jag på bästa sätt ska kunna mjuka upp honom lite till. Helst skulle jag vilja rida ett pass på banan i morgon också, men det blir lite för mycket för honom tycker jag. Jogging i skogen blir det alltså :)