Idag kom Eva och laserbehandlade Frolle. Som jag visste innan så hade en lite känningar överallt. Han visade verkligen att han hade ont, vilket är jättebra med Frolle. Det är många hästar som inte visar när det känns - men det gör verkligen Frolle. Det var inget speciellt utan hon körde överallt på honom. Som alltid pratade vi hur det känns i ridningen och jag berättade för henne att det kändes som att vi inte får till det någon gång på tävling. Vi kom fram till det jag redan visste - att jag ställer krav som Frolle inte är tillräcklig för. Jag har utvecklats men Frolle hänger inte med och det känner han såklart av, att han inte räcker till. Men det gör han ju, min Frolleboll. Han räcker alldeles utmärkt och det är snarare jag som måste hejda mig. Det går ändå bara sämre om jag vill mer än vad han kan, så jag måste backa av lite och låta Frolle komma fram igen. Det är sjukt svårt men jag försöker verkligen. Vi har bara en, kanske två, tävlingar kvar det här året och då ska jag verkligen försöka se till att sänka kraven och bara ha roligt. Nästa år när jag tar med honom upp som storhäst ska vi gå ner i klasserna och lattja runt lite, det tror jag han behöver - min kämpe. 

 

Det får mig också att tänka på hur mycket vi utvecklats tillsammans. Han har verkligen lärt mig rida och jag hade inte kunnat hitta en bättre ponny att lära mig på. När jag fick Frolle var han en hopponny, knappt tävlad i dressyr. Men jag såg att han var en klippa, en häst man kunde kalla bästa vän. Och det är han verkligen. Han ställer alltid upp för mig och gör alltid sitt bästa. Jag har tagit honom från att nästan aldrig tävlat dressyr till att tävla på nationell nivå med personbästa på 64% och det är fan inte dåligt. Jag måste ge mig och Frolle en klapp på axeln för det, för gud vad vi har kämpat på. Vi har inte haft någonting serverat på ett silverfat som många andra. Vi har börjat från ruta noll tillsammans, jag och Frolle. Jag är så jäkla stolt över min fina guldponny och det skäms jag inte över att säga. Jag är stolt över oss, tillsammans. Han är inte särskilt lätt och ibland blir jag frustrerad - det hade varit sjukt nice att ha en ponny med toppgångarter och som kanske hade gått SM innan den blev min. Men samtidigt är jag så himla glad över att jag inte fick den chansen, för jag tror jag har lärt mig så mycket mer av att ha gjort resan tillsammans med Frolle.. Världens bästa Frolle ♥