Lite lugnare

Igår på ridlektionen var Leon mycket lugnare än förra veckan! Vi red på lektionen som är efter min vanliga då ryttarna i den gruppen är lite modigare och mer rutinerade. Dessutom är dom färre så det passar helt enkelt mycket bättre. Leon gick nästan rakt på transporten när vi lastade hemma, och även när vi åkte hem så det får han en stooooor guldstjärna för! 
 
Jag promenerade honom för hand i ridhuset första halvan av lektionen. Planen var att sitta upp och rida i skarven när det var dags att byta ridgrupp, men han kändes så pass lugn så jag kunde vara med på en del av travarbetet och galoppen. När jag gick med honom skuttade han till någon gång men höll sig relativt lugn, han var däremot väldigt naffsig och bufflig men det är ju lättare att hantera än om han flyger åt alla håll och kanter. När jag satt upp var han på hugget! Han var ganska spänd men i slutet slappnade han av mer och mer och fann sig i ledet, så att säga. Han var lite skvättig men inte jättemycket! Efteråt fick jag massor av beröm av flera av dom som red samtidigt och dom sa även att dom trodde att han skulle kunna bli något riktigt bra. Åå, så roligt att höra! Det gav mig verkligen en motivationskick. 
 
På väg upp från ridhuset blev han först jätterädd för en häst som plötsligt dök upp bakom ridhusväggen och sedan blev han rädd för en människa som kom ut ur ridhuset. Då hoppade han typ på mig, kickade och snurrade runt. Jag fick huvudet mellan frambenen på honom och det kändes som att jag fick någon smäll i huvudet och han råkade även trampa mig på hälen så den är lite blå och öm idag. Jag hann inte riktigt uppfatta vad som hände men mamma och en till tjej som såg sa att det var en jäkla tur att jag hade hjälmen på mig! Det enda jag tänkte på var att hålla mig på fötterna och INTE släppa tyglarna, haha. När vi kom upp till transporten var han lugn som en filbunke, trött och svettig. Tokiga Lellis! 
 
Idag ska han bli riden på ridbanan. Jag flyttar uteritten till helgen istället eftersom han var väldigt spänd igår, vilket han också brukar vara i skogen. Så det känns det bättre om jag kan få honom ordentligt avslappnad idag och checka av att han lyssnar på hjälperna. Det känns som en bra plan! 
 
 
Vildhästen... 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Hej! Jag heter Pernilla Hägglund, är född 1996 och bor tillsammans med min pojkvän i Stockholm men kommer egentligen från Hudiksvall. Jag är diplomerad hästskötare och jobbar just nu på Stall Reje i Knivsta där jag också har min egna häst, fyraåriga Sir Leon. Här får ni läsa om mig, min häst och min vardag som hästskötare. Välkommen!
|