Halloj! Jag har precis ätit middag med Fredrik och hans familj efter en jobbdag. Helena kom hem sent igår kväll då hon tyvärr inte gick hela vägen till final, så vi var två i stallet idag! Skönt med lite sällskap igen. :)

 

Jag gjorde stallet själv i morse tillsammans med Kjell som brukar vara snäll att hjälpa till. Sedan städade jag och Helena hästbilen och plockade i ordning alla saker. Sedan var det helt plötsligt lunchdags för hästarna och mig, och efter det red jag och Leon lektion för Helena på utebanan.

 

Lektionen idag kändes väldigt givande. Största fokuset idag låg på att få honom att acceptera mina skänklar och genom det få en tryggare Leon och en säkrare ridning, kan man säga. När han blir osäker på omgivningen ska jag ligga steget före, forma honom runt innerskänkeln och rida fram honom till handen lite extra mycket. Detta är mycket lättare i höger varv än i vänster, eftersom att han naturligt är mer följsam och mjukare där. Så vi kämpade mest med att få honom att svara för min vänstra skänkel genom att kliva in med vänster bak och ta mer stöd på höger tygel. Tänka lite öppna kan man också säga. I början var jag lite för mesig men när jag var mer bestämd blev det SÅ bra! Inte bara när han blev osäker utan hela tiden, för egentligen måste jag jobba med den acceptansen hela tiden och inte bara när vi ska rida förbi något läskigt eller när han bara spänner sig. Han ska känna igen hjälperna och min ridning och på sätt bli trygg. 

 

I slutet hade jag verkligen en jättehärlig känsla. Han bjöd lika mycket fram på båda tyglarna och hade ett härligt sug. Vi hamnade liksom i det där dragläget som man alltid letar efter, men det är ju så synd att man alltid hittar det i slutet av passet.. Men då får man förhoppningsvis med sig samma känsla dagen därpå! 

 

Leon blir verkligen bara finare och finare, vuxnare och vuxnare. Inte bara i kroppen utan också i hans beteende! Jag tycker det verkar som att han mer och mer kan slappna av på sin "lediga" tid i till exempel hagen och är superladdad och positiv när det är dags att arbeta. Han har verkligen kommit in i rutinerna här och verkar kunna få ut det bästa av alla dagar! Och det känns så himla himla bra att Helena tror så mycket på honom och oss. ♥