Så fin idag
Idag red jag en till lektion för Helena. Det började regna lagomt till att jag skulle börja rida (och blåsa jättemycket..) så vi tänkte rida inomhus. Jag promenerade till ridhuset och Leon var ganska på tårna. När vi kom in blev han ännu mera på tårna och ännu mer ändå när jag satt upp. Det var jättemånga speglar, ett till ekipage och helt nytt för honom så det är förståeligt. När Helena kom ner och vi skulle köra igång kom det in en kvinna som tänkte longera sin häst, så då valde vi att gå upp till utebanan istället där vi red dagen innan också. Och det gjorde vi helt rätt i!
Direkt när vi kom upp dit var det som att han pustade ut och tänkte "puh, så skönt, här känner jag igen mig". Han var fortfarande lite "spooky" och ofokuserad men höll sig ganska lugn. Vi började med skritten med fokus på en så låg form som möjligt där han kommer från bakbenen och framåt och att han rundar sig runt min innerskänkel. Egentligen är det vad vi fokuserat på under hela passen både igår och idag, för det är det som behövs helt enkelt. Han blir rak, kort och trampar luft och jag blir diffus i min vänsterhand och vågar inte komma åt med mina skänklar. Så det har vi jobbat på och wow vilken skillnad över en natt!
Som sagt började vi i skritten. Jag skulle hitta en lugn och vägvinnande skritt innan jag kom upp i trav. När han är så pass het har han lätt för att börja takta så där får jag vänta ut honom och få honom att vara vaken på mig och mina hjälper - inte på omgivningen. Sedan kom vi upp i trav. Där får jag jobba på samma sak - runda honom runt min innerskänkel och ge plats för framför allt vänster bak att kliva in genom att ta ut min vänster hand och låta min tumme leda. Jag måste räta upp mig, ha handen framför mig och rida Leon framför mig. Jag måste våga rida honom i ett högre tempo (här pratar vi om minimala skillnader - nyanser) och ligga steget före honom hela tiden. Exakt samma tänk i galoppen.
Alltså Leon var SÅ fin idag - trots regn och blåst. Jag tror faktiskt inte han har känts såhär något pass tidigare. Jag hade honom mellan mina hjälper med ett superlätt och fjädrande kontakt i handen. Jag kunde påverka honom med minimala hjälper och jag nådde honom så bra. Han tänjde ut steget, gick genom hela kroppen från bakbenen fram till bettet och var så himla positiv! Han frustade, frustade och frustade. Det märktes så väl att han tyckte det var roligt! Jag kan inte säga annat än att Leon var FANTASTISK idag. Hovslagaren Kjell tittade även en stund och efteråt sa han "Wow, vilken häst! Och vilket ekipage! Ni kommer komma långt!". Helena verkade också jättenöjd med oss, så himla himla roligt!!
