UTE X2

Idag var jag och Frolle i Gävle på GRS och hopptävlade. Vi startade två klasser, LD A:stil och LC A0+A0. På framhoppningen inför båda klasserna kändes han super, lite tröttare andra gången bara. De blev lite långa, men jag är ju van vid att veta precis exakt vilken tid jag ska starta och därefter kunna räkna ut hur långt innan jag ska värma upp. Idag inför första klassen blev uppvärmingen/framhoppningen cirka 1,5 timma lång (!!). Inte lite konstigt att Frolleman var trött till andra klassen?! 
Hur som helst kändes det kanon i början på LD:n. Jag tog ett hinder i taget och "började om" efter varje. Den planen fungerade utmärkt fram till femman som var första hindret på en långsida. Jag tänkte för mycket och på det man absolut inte ska tänka - "där kommer Frolle vägra". Jag spände mig och glömde bort ridningen, Frolle blev lång och vägrade. Han är ju en sån som vill att allt ska hänga med och vara perfekt för att han ska hoppa och blir lite rädd när det blir en vägring för han vet att han gjort fel. Så när vi kom igen spände han sig vilket ledde även det till en vägring. Tredje gången gillt, vi kom över. Men sedan tog soppan slut, tvärnit på 6:an och "därmed utesluten". Kom igen på det hindret innan jag gav mig och då kom vi över, nemas problemas. Jag är ändå nöjd med första halvan av banan, det flöt på bra och vi arbetade som ett team. Men som sagt, ibland tar min hjärna över alldeles för mycket. 
 
I LC:n kändes det helt okej på 1:an och 2:an, blev ett litet segt språng över första då jag inte hade tillräckligt med tryck i honom. Men sen kom ju den där 3:an, där jag helt ärligt var stensäker på att han skulle hoppa. He did it again, lurade skiten hur mig! Red om, han skruvade sig och var inte riktigt framme för skänkeln = nit. Red som fan med innerskänkeln och tröck på honom ordentligt de senaste 3 galoppsprången och flög fint över. Nästa hinder var också första på en långsida, som jag i förväg förberett mig på och där jobbade jag med att ha honom rak genom svängen. Lätt som en plätt! Sen vet ni vad som hände, vägran på 5:an då han var för lång. Tog om det och skrittade sen ut. 
 
Hoppning är inte våran gren helt enkelt. Frolle är inte den lättaste hästen att hoppa heller, allt ska vara perfekt, inga misstag får ske. Men det har jag vetat sen jag köpte honom. Jag är ändå nöjd med de språng vi trampade av, riktigt nöjd med faktiskt. När han väl hoppar tror man att han inte gjort annat. 
Nu kör vi igång med att nöta dressyr igen, det vi är bäst på. 
 
 

Hej! Jag heter Pernilla Hägglund, är född 1996 och bor tillsammans med min pojkvän i Stockholm men kommer egentligen från Hudiksvall. Jag är diplomerad hästskötare och jobbar just nu på Stall Reje i Knivsta där jag också har min egna häst, fyraåriga Sir Leon. Här får ni läsa om mig, min häst och min vardag som hästskötare. Välkommen!
|