Tips!

Jag tycker att ni ALLA ska läsa denna artikel skriven av veterinären Izabella Granswed! 
 
Varenda ord är så sant. Många hästmänniskor har tunnelseende, dom ser bara sin egen väg. Det är inte bara så just vid sjukdomar och skador utan HELA tiden. Många är så insnöade på sig själv, sin häst och den resa dom gjort att dom hamnar så efter kunskapsmässigt. Man blir hemmablind. Varför vill man inte ta hjälp av någon som erbjuder sig? Eller varför ska alltid just DITT sätt vara rätt? 
 
Jag tänker alltid att det finns någonting att lära av alla. Alla har ett eget förflutet, en egen resa och en egen plan. För att jag ska kunna bygga upp en plan och mål för mig vill jag gärna höra andras historier - "hur gjorde du när du stötte på det här problemet?", "hur gjorde du för att nå dit?", "vad använde du för hjälpmedel vid det här tillfället?", "hur tacklade du situationen när din häst blev sjuk?", "vad orskade det här problemet för dig?" och så vidare. Det betyder inte att den personen och det sättet behöver vara det enda rätta för ju fler man pratar med desto fler olika svar får man. 
 
Jag väljer alltid själv vad jag ska tro på och vad som känns bäst för just mig, men för att veta det måste jag se vilka olika alternativ det finns att välja på eller om jag kan komma på något helt nytt sätt som ingen annan kanske gjort. Det finns ALLTID något nytt att lära sig vad gäller hästarna - ingen är fullärd och i alla fall jag lär mig något nytt VARJE dag! 
 
Jag tycker att man ska vara öppen för andras åsikter och tankar, men alltid ha sig själv att luta sig tillbaka på. Man måste kunna lita på sin egen magkänsla och välja ut människorna omkring sig som man känner har samma tänk. Man ska inte alltid lyssna på vad andra har att säga, dom behöver inte ha rätt. Ingen häst är lik den andra och det finns inget sätt som är rätt eller fel. Hästar (och människor) är individer och våra tillvägagångssätt måste baseras på individen! 
 
Lite rörigt kanske men jag kände för att skriva av mig! Vad tänker ni kring det här ämnet? Visst är vi hästmänniskor väldigt själviska ibland? ;) 
 
 

Är det värt det?

Ni som läser min blogg vet ju att jag slutat rida med spö på Frolle, med anledningen att han "dör" så fort jag lägger ifrån mig det när jag till exempel ska tävla. Spöet blir som ett måste och en säkerhet på något sätt. Jag tror fler än jag känner mig osäker så fort man lägger ifrån sig spöet när det är dags att gå in på tävlingsbanan. Man rider ju alltid med det hemma och sedan helt plötsligt ska man ta bort den där delen av utrustningen som man ofta tar hjälp av. 
 
Min åsikt är att spöet är otroligt onödigt. Vi borde lära oss (och hästarna) att rida utan det istället för att göra det till en så stor sak. Man duttar då och då omedvetet, när det känns bra liksom. Egentligen kanske inte ens dom där duttarna behövs men man gör det ändå. Ibland kan spöet vara ett jättebra hjälpmedel - men bara om man använder det tillfälligt och sedan lägger ifrån sig det. Man kanske behöver peta lite på inner bak i en sluta för att hästen ska vinkla och bära upp på det lite extra som man inte når med bara skänkeln. Eller när man kanske börjar jobba med piaff och passage så behöver man den där lilla extra knuffen, men då använder man ju bara spöet vi det tillfället när man tränar just dom sakerna. Då tycker jag spöet är bra! 
 
Hur som helst. Det var inte riktigt det jag skulle skriva om här. Min fråga är om det är värt att lägga ifrån sig spöet om man måste bli arg och ledsen varje ridpass för att hästen inte går fram för skänkeln? Ska man behöva sparka på hästen för att den ska gå framåt? Eller är det då värt det att låta spöet bli en säkerhet och acceptera att hästen kan bli lite seg inne på banan? Det är vad jag tänkte på efter ett ridpass på Frolle för någon vecka sedan. De senaste månaderna har jag lagt ifrån mig spöet men då har jag även nästan aldrig varit nöjd efter ett ridpass. Jag har inte suttit och flinat och känt "fan vad fin han är nu". Jag har snarare kämpat arslet av mig och blivit ledsen hela tiden för att jag inte känner att jag får den respons jag önskar. Nej, då är det för tusan inte värt att rida utan spö. Då rider jag hellre med spöet hela tiden. Jag får en bra känsla som jag Frolle känner av och både han och jag blir glada och positiva. 
 
Månaderna utan spöet har varit som en ond cirkel för oss. Jag har inte alls känt mig taggad på att rida och det har Frolle naturligtvis känt av. Då känns det ju inte roligt för Frolle att anstränga sig heller och då blir jag ännu ledsnare osv. En ond cirkel helt enkelt. Det var dagen före tävlingen i helgen som jag kom till insikt med det här och nu känns det så mycket bättre. Hela den kvällen tänkte jag på det här och försökte vrida och vända på det. På tävlingsdagen red jag fram med spöet och som ni vet gick det ju fantastiskt bra. Jag kände riktig glädje i sadeln på Frolle för första gången på flera månader. Det kände Frolle och han blev såklart också glad! Då hamnade vi i den roliga cirkeln igen. 
 
Jag tänker såhär att Frolle är ändå 18 år nu och han har troligtvis alltid blivit riden med ett ridspö. Han har liksom vuxit upp med det och är van vid det. Och om följderna av att ta bort det blir som jag beskrev ovanför är det inte värt att försöka traggla utan tycker jag. Men nu har jag också lärt mig att jag ALDRIG ska börja rida med spö till vardags på Leon - bara vid enstaka tillfällen när det behövs för det där lilla extra. 
 
Vad tycker ni om det här ämnet? Jag vill mer än gärna veta era åsikter! 
 
 

Den äldre hästens upplägg

Hur ska man lägga upp den äldre hästens träning och vardagen kring den? Jag är ingen expert men har ju själv erfarenhet genom att Frolle nu börjar bli till åren och tänkte därför skriva lite om hur jag tänker kring det här ämnet. Alla hästar blir någon gång gamla och det är minst lika viktigt då som innan att hästen tas om hand på bästa sätt, eller hur? 
 
 
Frolle är född 97 så han är 18 år gammal i nuläget. Det är såklart inte jättegammalt men jag tycker att det är dags att börja tänka lite mer på det nu. I den här åldern (runt 20 år) slutar hästens tänder växa, hästen blir naturligt stelare och får lättare skador. Det är något jag tänker mycket på! 
 
Jag har märkt på Frolle att han nu under vintern blivit känsligare för kyla. Han har klarat sig alldeles utmärkt innan med bara ett fleectäcke inomhus och ett vintertäcke utomhus - även i de kallaste graderna. Den här vintern har han däremot behövt ha ett tjockt innetäcke med teddyfodring och det på sig under vintertäcket om det varit 15-. Så för mig är det viktigt att hålla honom varm hela tiden. Om han skulle stå och frysa bidrar ju det till mer stelhet. 
 
Varje dag han joggat eller mer (alltså inte bara skrittat) så masserar jag och smörjer in känsligare områden med arnika efter samråd med hans equiterapeut Eva som laserbehandlar honom. De områden som jag smörjer in är muskelfästena vid bogbladen, bakknän, haser och hamstringsmusklerna (vet inte vad det heter riktigt men enligt bilder på google: semitendinosus muskeln). Den sistnämnda delen sträckte han förra våren så jag är extra noggrann där. De andra områdena smörjer jag för att de varit känsliga vid laserbehandlingarna. Även arnikan gör att han blir mindre stel! De dagar som han gått hårdare pass eller kanske på ett ojämnare/väldigt mjukt/väldigt hårt underlag lindar jag alla fyra ben med back on track. 
 
 
I all hantering tänker jag på att ge honom uppmärksamhet. Jag är extra noggrann och vill att han ska förstå att han är viktig och absolut inte bortglömd. Jag kanske förmänskligar honom nu men för mig är det viktigt att han fortfarande känner sig lika betydelsefull även fast jag också har mycket fokus och uppmärksamhet riktat till Leon. När jag är med Frolle ska han liksom känna att jag är med honom och att han uppskattar det! Det tror jag dock han gör efter alla godsaker han får av mig varje dag, haha. 
 
Ridmässigt tänker jag mycket på variation såklart. Men det är inte för att han är gammal utan det är för vad han trivs bäst med och vad jag tycker att alla hästar ska ha. Frolle gillar att blanda uteritter med dressyrarbete på ridbanan och såklart även lite hoppning då och då.
 
Jag är extra noggrann med ordentlig uppvärmning (framskrittning och jogg i lång och låg form) och att han ska vara riktigt lösgjord innan jag börjar med rörelser som kräver mer power och samling. Nedvarvningen ser jag som minst lika viktig och travar alltid av en längre stund. Som ni kanske har lagt märke till lägger jag in flera pass helt ängnade åt att lösgöra vilket har att göra med att jag vill att han ska vara så mjuk och smidig i kroppen som möjligt. Om han är det är det sen inga problem med de samlande övningarna. 
 
Frolle ska helst inte vila - alltså stå helt. En gammal häst blir inte bättre av att stå i hagen hela dagarna. Om man vill behålla en smidig och rörlig häst med mjuk muskulatur ska den röras på varje dag tycker jag och det har jag flera tränare bakom mig som håller med. Därför försöker jag se till att hans vilodagar består av promenader eller uppsutten skritt. Om han mot förmodan måste stå helt en dag är jag väldigt noga med att skritta dagen före och dagen efter och bara jogga dagen före/efter det. 
 
Övningar som jag tycker passar Frolle bra, som är lösgörande och kanske passar äldre hästar generellt är att successivt minska/öka volten, skänkelvikningar som successivt blir tvärare, massor av övergångar, cavalettibommar osv. Allt som är lösgörande kan man nästan säga! Viktigaste är att man inte drar i högsta växeln på en gång utan successivt växlar upp steg för steg. Jag försöker att göra all uppgifter jag ger honom roliga också så vi liksom leker fram det mjuka. Jag vill alltså inte sitta och nöta på en volt i 10 minuter eller bara rida skänkelvikningar på diagonalen hela passet. Jag kanske rider ett varv på volten, går ur den, flyttar in honom från spåret 5 steg i en skänkelvikning, rakriktar, lägger en mindre volt, gör en övergång, kommer ut någon meter innanför spåret och gör en öppna, fattar galopp osv. Någonting nytt och enkelt hela tiden alltså! 
 
Tävlingarna har också trappats ner något. Både på mängd och svårighetsgrad. Jag tycker inte det verkar som att Frolle riktigt kan njuta av tävlandet på nationell nivå. Det blir för mycket press helt enkelt. Program på lång bana passar inte Frolle och det är min uppgift att visa hänsyn till det. Så de nationella tävlingarna ligger bakom oss nu. Jag kan känna att det är lite tråkigt för min egen del men det är mer värt att Frolle tycker det är roligt att tävla! Jag kommer också välja bort tävlingarna som kräver längre resor. Det är slitsamt för honom att åka långt och vara borta länge så jag prioriterar tävlingar som är närmre nu. 
 
 
Jag tror jag har fått med allt nu! Hoppas bara att ni orkade läsa allt. :) Om det är något ni funderar över är det bara att kommentera! Ni får gärna dela med er av hur ni tänker kring upplägget för en äldre häst. Det skulle vara kul att läsa. :) 

2015's mål & planering - Leon

Jag tänkte att det kunde vara roligt för er att ta del av min detaljerade planering för Leon det här året. Jag satt ju och klurade någon timme igår och jag tror den här planeringen passar Leon perfekt, likaså målen. Som alltid är allting bara preliminärt och helt tillåtet att flytta samt ändra. Det beror helt på hur Leon känns i ridning och hantering, hur han själv mår och tar in intrycken!
 
♥ Drömmål ~ Det här året är Leon fyra och jag ska som sagt introducera honon på tävlingsbanan, och med det följer såklart även en hel del drömmar. Så drömmålet för oss är att kvala till 4-årschampionatet med finaler i Breeders Trophy (det brukar gå på Flyinge under hösten). Det kräver 8,0 gångartspoäng och inget delbetyg under 7. OM han skulle kvala skulle jag dock inte utsätta honom för den långa resan ner till Skåne och den publiken som är där. Jag tycker personligen att det blir lite väl mycket för en 4-åring. 
 
♥ Mål ~ Delta i kvalitetsbedömning. 
 
♥ Mål ~ Vi ska komma ut och tävla LC och/eller LB. Detta i utbildningssyfte och alltså inte för stå högst upp på prispallen eller för att få fina procent. Leon ska bara få se världen och förhoppningsvis få ett gott intryck av tävlandet! 
 
♥ Mål ~ Göra skänkelvikningar på ridbanans korrekta linjer. Vi har redan börjat nosa lite på förberedande sidvärtsövningar inför skänkelvikningar och det bådar gott! Lellisen är en talang. :) 
 
♥ Mål ~ Kunna rida direkt från stallet utan krångel på en uteritt. Som det är nu är han ganska vrång - sparkar mot skänkeln, ryggar, sparkar med frambenen och ställer sig på bakbenen. Vi är redan på god väg så det här ska nog inte bli så svårt att bli av med. 
 
 
♥ 1 januari - 1 februari: Vi fortsätter på samma arbete som under hösten och vintern. Jag ska försöka komma ut på någon/några löshoppningar och rida mer samtidigt som andra ekipage. Om det är möjligt ska vi kanske åka på någon pay and rida också! 
 
♥ 1 februari - 1 mars: Vila. Dock ska han promeneras ute i skogen och få "social" träning. 
 
♥ 1 mars - 31 maj: Igångsättning, repition av tidigare arbete och eventuellt börja träna på program inför kommande tävlingar. Här ska vi också försöka åka till Tunalids Ridklubb och rida inför kommande start. Någon löshoppning ska vi också försöka få in här. 
 
♥ 19 april: Här ska vi eventuellt göra vår första start! Jag tänker mig att han ska starta en LC eller en LB på Tunalids Ridklubb. Det är en liten ridklubb som jag tror passar Leon bra att komma ut på för första gången. Dessutom är den bara en halvtimme från gården! 
 
9 eller 17 maj: Någon av dessa datum tänker jag mig att vi kan göra vår andra start. Då har han fått smälta första tävlingen, vilat lite och hunnit blivit förberedd på nästa. Den nionde är det en LB i Edsbyn och den sjuttonde är det LC eller LB i Gnarp. Även det är små anläggningar! 
 
♥ 31 maj - 31 juli: Vila och sommarbete. Han kommer promeneras och få social träning samt vänja sig vid att duschas. 
 
♥ 31 juli - 31 augusti: Igångsättning och repetition av det arbete vi jobbat med under våren. Här ska vi även förebereda oss för kommande kvalitetsbedömning. 
 
Ca 31 augusti: Kvalitetsbedömning som innefattar ridprov, exteriörbedömning och löshoppning/hoppning uppsuttet. Vi kommer åka antingen till Högbo eller Sundsvall för detta och det är även på denna bedömning man kan kvala till championatet! 
 
Denna planering känns riktigt bra! Jag har bara gjort till kvalitetsbedömningen eftersom det är årets mål. Efter att vi gjort det tänker jag mig att vi kan göra vad vi känner för, kanske tävla någon gång till eller vad vet jag. Det återstår att se! :) 
 
 
 

Drömmar, mål och planering

Hej på er! Första januari 2015. Ett nytt år fyllt med nya drömmar, nya mål och framför allt nya utmaningar! Jag ser fram emot det här året, det är mycket kommer hända och jag vågar garantera mig själv att det kommer gå rasande fort. Så till mig själv vill jag säga.. Pernilla! Glöm inte bort att stanna upp, andas och njut. Det här året kommer bli oförglömligt. 
 
Det absolut största som närmar sig med stormsteg är såklart studenten och att komma in i arbetslivet! I samma veva kommer förhoppningsvis jag och Fredrik att flytta ihop. Åå, jag längtar ♥
 
På hästfronten händer det såklart också mycket, i alla fall för Leon. Jag har precis suttit och klurat på drömmål, mål och planering. Jag tycker det ser bra ut och har nyss skickat iväg det till Cissan också. Det känns skönt om hon checkar av och säger om det är rimligt eller inte för en fyraåring. Vårt drömmål det här året är att kvala till 4-årschampionatet med finaler i Breeders Trophy, men inte att delta. Målet är att delta i kvaltetsbedömningen till hösten och även att börja tävla honom i utbildningssyfte - alltså inte för att få fina procent, stå högst upp på prispallen eller visa upp honom. Jag tycker själv att det känns som rimliga mål och framför allt lagomt höga. Dom känns lite overkliga men jag blir helt pirrig i kroppen när jag tänker på det, och det är ju precis så det ska kännas med mål och drömmar! 
 
Frolles mål sänks det här året och vi kommer bara tävla för att ha roligt tillsammans, så hans planering är inte lika klurig som Leons. Däremot kommer jag ha mål såsom att vi ska lära oss nya rörelser och förbättra det vi redan kan, men på ett lekfullt och lätt sätt! Jag har kikat på några passande tävlingar för honom också, men det ska jag dyka djupare i lite senare. Roliga klasser, bra tävlingsplatser, lite kortare resor och tävlingar jag vet håller bra standard är vad jag kommer prioritera för Frolle i år. Den planen känns riktigt bra! 
 
 
 

Utvärdering Segersta Equestrian

Parkering: Något vi var medveten om innan vi åkte var att det var dåligt med parkeringplatser. Förra året när vi var där fick vi parkera i en ojämn hästhage. Men nu fick alla transporter plats uppe på stallplanen. Vi som var uppstallade hade våra vid boxarna på baksidan av allting. Det var jätteskönt att ha transporten så nära uppstallningen, eftersom bl.a. höet är i den. På vissa tävlingsplatser måste man åka mellan för att komma till transporten/boxen så det tycker jag var bra. 
 
Uppstallning: Frolle fick stå i en grön utebox. Han fick väääldigt mycket spån, men det är ju bara bra! Dock var det lite hö kvar i boxen och en krubba med foderrester. Annars var det en väldigt stor och luftig box - men ingen kontakt med dom andra hästarna. Frolle trivdes bra i alla fall! Tyvärr var det bajs och ganska mycket hö kvar i två av mina lagkamraters boxar, så det var ju inte särskilt trevligt för dom. Uppstallningsplatsen låg bakom ridhuset så det var liksom avskiljt från själva tävlingen. Det tycker jag var bra så att hästarna kunde få lugn och ro. 
 
Boende: Superfina hotelliknande rum! Jag och mamma delade på ett rum uppe i loungen. Jätteskön säng, bäddat och fint. Vi hade tillgång till gym och kunde ta vad vi ville från kylskåpet (alltså ingick frukost). Det kändes lyxigt! Dock bodde vi ovanpå stallet så det bullrade som tusan så fort hästarna rörde på sig, även om det var ganska mysigt. Annars är vi jättenöjda med boendet! 
 
Cafeteria: Den får tyvärr tummen ner från mig. Den var inte bemannad utan man fick ta själv och lägga pengarna i en låda. Vi skulle ha dagens lunch så den fick vi plocka upp själva från kassarna, värma i mikron och skära bröd. Det tyckte inte jag var särskilt bra.
 
Framridning: Stor och fin utebana med bra underlag. Överdomaren var väldigt professionell och stoppade varje ekipage innan man fick gå in på framridningen för att checka spö, nosgrimma och bett samt kolla igenom hästen. Det är väldigt sällan man ens ser överdomaren på vissa tävlingar så jag tycker det var jättebra att denna tog sitt ansvar! Längs med staketet på banan var det högtalare så man hade även musik utomhus och hörde bra vad speakern sa. 
 
Tävlingsbana: Bra underlag och ett mycket ljus ridhus. Dock sken solen in genom fönstren så det blev solkatter. Dom hade man ju kunnat täcka för, men som tur var brydde inte Frolle sig särskilt mycket om dom. Lagom musiknivå och fina domarbord. Inte allt för utsmyckade men ändå dekorativa! Segersta om någon är ju urgrymma på att hålla det snyggt och prydligt, så det får dom ett stort plus för i allmänhet. 
 
 
Tycker ni att jag ska fortsätta utvärdera olika tävlingsplatser? :)
 

Ett kliv bakåt

Jag tror det inte är någon som har missat Svenska Ridsportförbundets nya åldersgränser för ponnyryttare. Från och med 2015 kommer det alltså vara tillåtet att rida ponny tills det att man fyller 20 år. Det är... sjukt, tycker jag. 
 
Utomlands är åldersgränsen 16 år. Innan har det i Sverige även diskuterats om att ändra till det och det tyckte jag var lite synd. Men samtidigt bra för att sträva efter en internationell nivå. Jag trodde nog aldrig att det skulle ändras till 20 istället. Jag tycker det är ett steg i helt fel riktning för den svenska ridsporten. Absolut kan det kännas bra för ponnyägarna att kunna ha kvar sin kanske första bästa vän ett par år till, men varför dra ut på det? Det gör väll ändå saken bara värre? Och om man verkligen vill fortsätta tävla sin ponny så finns det möjlighet att ta upp den till storhäst - som jag kommer göra med Frolle. 
 
"Ryttare som vill fortsätta att tävla ponny och om de tillsammans är ett proportionerligt ekipage ges möjlighet till att fortsätta". Vem bestämmer om ekipaget är proportioneligt? Kommer det införas vikt- och längdkontroller eller kommer överdomaren behöva ta dom besluten? Jag tror det är väldigt få som faktiskt kommer våga säga stopp om dom ser ett "oproportioneligt" ekipage. Det känns ju rent av taskigt. Som det redan är nu är det väldigt få överdomare som säger till, det ser man på flertalet tävlingar. 
 
Hur blir det med Junior och Young Rider? Kommer det inte finnas några sådana ekipage kvar att representera Sverige, eftersom de inte går upp på storhäst förrän det är för sent? Jag antar att det är ett problem som ridsportförbundet lär lägga märke till själva.. 
 
Nej, jag ger den nya åldersgränsen en riktigt diss. Ponnytiden är nog lång som den är och för att hålla internationell standard borde vi istället sänka åldern till 16. Det tycker jag. Vad tycker ni? 
 
 
Ponnytiden för mig har varit härlig, men jag ser fram emot att äntra storhästbanorna istället. Och jag ser absolut inget fel att göra det med min ponny! En ny utmaning helt enkelt. 

Det finns inga dåliga väder..

..bara dåliga kläder. Hur ofta har man inte fått höra det? Och jag tycker det stämmer till punkt och pricka, i alla fall när det gäller hästmässigt. 
 
Jag rider i alla väder. Tjugo minusgrader, trettio plusgrader, snöstorm, spöregn eller gassande sol.. You name it. Jag rider oavsett väder varje dag. Jag har inget ridhus att rida in i då vädret kanske rent av suger, men det är faktiskt riktigt glad över. Jag är GLAD över att jag inte har mina hästar uppstallade på ridskolan och ridhuset några meter från stallet. Då har jag säkert varit så jäkla bekväm av mig som väldigt många andra är och tagit ridhuset nästan varje dag. 
 
 
Vet ni.. Nu när jag har haft praktik på ridskolan har jag studerat lite vad ryttarna där väljer - ridhus, uteridbana eller skog. Ridhuset är "populärast", utan tvekan. Jag blir faktiskt lite arg då. Eller inte arg, mer frustrerad och besviken tror jag. Speciellt när jag ser att några till och med väljer att skritta och promenera hästen inomhus - på samma underlag som dom dagligen går på. Att skylla på att hästen blir het, pigg och "galen" när den är utomhus tycker jag bara är bullshit. Det är väll inte så konstigt att hästen blir glad, spänd och på tårna när den för en gångs skull kommer ut? Då tycker jag att man ska ge sig ut MER, inte mindre. Det lär knappast bli bättre uteritter om man fortsätter harva på i ridhuset. 
 
Jag blir mest besviken på ryttarna som gör det på grund av vet dom inte hur viktigt det är att variera underlaget? Det är inte så konstigt om hästen får en senskada eller en inflammation i en led om du varje dag aktiverar hästen på samma underlag. Det är så sjukt stärkande för hästens leder, senor och ligament att variera underlaget. Skritta fram och av ute på en asfaltsväg eller i skogen efter varje ridpass så får du direkt en mycket mer hållbar häst. Men det allra bästa är att variera underlaget dagligen. Alltså en dag rida på utebanan, en dag på hård grusväg, en dag i ridhuset, en dag på asfaltsväg, en dag rakt ut i skogen, en dag i ridhuset igen osv. Det ger en hållbar, glad och betydligt mycket säkrare häst. 
 
 
Jag kommer ihåg när jag var på en tävling, det började regna och en ryttare som strax skulle börja rida sa "fan, hoppas det slutar regna för jag har aldrig ridit min häst i regn förut.. Jag rider alltid inomhus när det regnar". Min första reaktion var typ "vänta, vad sa du? Ska jag skratta eller gråta?". Det var nog då jag insåg hur jäkla glad jag är över att inte ha den bekvämligheten med ett ridhus. Ska man tävla så tycker jag att man ska förbereda hästen att kunna tävlas i alla väder och på alla underlag. Man vet aldrig hur mjukt eller hårt underlaget på tävlingsplatsen är förrän man är på plats, med allt betalat och fastställt. Man vet aldrig med vädret heller. 
 
Jag har ALDRIG kommit till en tävling och tänkt "hur ska det gå och rida på det här underlaget?" eller "åhnej,  det är vädret är vi inte vana med.. hur ska det gå nu?". Haha, alltså.. Det finns inte i min värld! Jag tänker snarare "okej, idag är det ganska kyligt ute och risk för regn, lite väl hårt underlag så då får jag lägga upp det såhär..". För mig är det en självklarhet att hästen, och jag, ska kunna rida och prestera under alla olika förutsättningar. Däremot kan man behöva göra några ändringar på hur man ska rida fram och så vidare beroende på väder och underlag, men det är något jag tycker att man är skyldig att lära sig hur sin häst svarar. 
 
 
Jag hoppas jag kunnat förmedla något till er i alla fall. Det blev kanske lite luddigt. Detta är ett ämne jag har väldigt fasta åsikter om och om det krävs så skulle jag kunna banka in det i huvudet på alla hästmänniskor i världen, haha. Ni får mer än gärna lämna en kommentar om vad ni har för åsikter om det här! Jag ser fram emot att läsa sen :) 
 
 
 

 
 

Mer krav

Min och Frolles start på den här säsongen har inte varit särskilt bra - helt ok procent men känslan har inte varit något att hurra för. Jag har reflekterat en del över detta och mitt självförtroende som annars är väldigt bra har fått sig en smäll, faktiskt.
 
Jag har kommit fram till att det är jag som lägger av på tävlingarna, jag blir alldeles för mesig i min ridning och det drar såklart Frolle nytta av. Jag vet inte om det är för att jag vill att domarna ska tycka att jag rider fint, men är det ens fint när det verkar negativt? Jag kan inte bara sitta där och tro att Frolle ska falla i form och flyga in med bakbenen av sig själv. Herregud! Jag måste verkligen börja rida. Jag rider jäkligt bra på träningarna och hemma, det kan jag med all säkerhet lova er. Han går ju för tusan som en klocka när jag trimmar. Då är det ju bara mig det kan bero på? Om ni har någon annan teori får ni gärna säga den, men det är detta jag kommit fram till i alla fall.
 
Så från och med nu ska jag försöka banka in i huvudet på mig själv att jag alltid måste rida - oavsett var, när och hur. Om jag vill nå årets mål måste jag för tusan lägga ner lite krut på tävlingarna. Det gör inget om svetten rinner och jag är helt röd i ansiktet när jag kommer ut från banan, då har jag i alla fall ridit. Vill jag att Frolle ska fokusera på mig så måste jag visa honom att jag är värd att fokusera på också. Från och med nu ska jag rida så jävla bra, varje pass, varje minut - inget får gå till spillo. 
 
 

Ny favvohingst

Jag har fastnat totalt för den här otroligt vackra hingsten, Sir Oldenburg! Vilket självförtroende han utstrålar. Jag kan sitta och titta på bilder och filmer i evigheter. 
Han står på Eklunda Stuteri just nu. Visst är han snygg?! 
 

SLÄPPER JAG ALDRIG PÅ KRAVEN?

Får några dagar sedan droppade det in en kommentar från en person som undrade om jag aldrig släppte loss när jag red, utan alltid tänkte på hästens form. Jättekul att du frågade, och jag tog inte ett dugg illa upp! Snarare tvärtom - om man har frågor ska man ställa dom. 
Jag vet inte om det kanske är flera som tycker jag verkar trimma hela tiden osv? Tänkte i alla fall klargöra lite i det här inlägget om det ämnet. 
 
 
Jag tror det är lätt att uppfatta det så att jag mest trimmar på banan och alltid rider i en kontrollerad form, inte släpper på bromsen och låter hästen sträcka på benen. Eftersom jag nästan bara lägger ut bilder/filmer då vi rider på banan, tränar för någon, tävlar eller liknande kan man lätt tro det. Men det är ju faktiskt så enkelt som så att det är rätt krångligt att ha med någon som fotar när man racear på en smal stig i skogen eller intervallar uppför en backe. Eller hur? ;) 
 
Det är otroligt viktigt för mig att variera träningen med hästarna. Jag har lagt upp en "plan" för hur jag ska på ett ungefär lägga upp träningen i år, för att jag och Frolle ska nå ett så bra resultat som möjligt. Det är inte (läs inte) min plan att rida innanför 4 väggar och nöta på program varje dag och kanske skritta ut på lång tygel då och då. Nej, för tusan! Jag tränar på banan 2-4 gånger i veckan. Då sitter jag inte och rider varv på varv, utan jag gör passet så intressant för Frolle som möjligt genom att hitta på nya saker hela tiden och få honom att ställa frågor. När jag inte rider på banan rider jag ut på vägarna och i skogen. Där passar jag på att dra på i full galopp, blandat med lite mer krav. Jag tycker det är ett utmärkt sätt att träna mer samlande övningar på ute på vägarna eller i skogen. Energin kommer av sig själv och hästen är uppmärksam. Jag har faktiskt nästan alltid bara ridit ut på vägarna fram till i somras ungefär. Då kände jag att om jag ska komma någon vart är det dags att trimma mer på banan OCKSÅ. Se vart det tagit mig och Frolle nu - han är finare och fräschare än någonsin. Variation är nyckelordet
 
Visst önskar jag ibland att jag hade ett ridhus att rida i när det är dåligt väder. Men faktum är att det bara stärker oss, vi klarar av att rida ute i bitande kyla, spöregn, stekande sol. Det har bara stärkt oss! 
 
Jag och mina hästar busrider mer ute i skogen än vad ni nog kan ana, tror jag. Hur roligt är det inte att låtsas att man är inne på en galoppbana, känner pulsen öka och rivstartar på en sandväg. Att känna hur hästen tar i för allt den kan och sprudlar av glädje och energi, det är underbart. 
 
 
 

HAHA

 
Hur rolig är inte den här bilden?! Men det är samtidigt tragiskt, eftersom det är så himla sant. Många hästägare öser på sina stackars pållar massor av olika täcken, för att dom fryser. När ska vi inse att hästen inte har samma temperaturkänslighet som oss människor.. 
Visste ni till exempel att en häst fryser mer när temperaturen ligger runt nollan än när det är 20-? Så är det faktiskt. Men då ska man självklart inte lägga på flera lager av täcken ändå. Om man ändå påstår sig tro att sin häst fryser är det väll mer värt pengarna att köpa tjockare täcken än flera? Sedan finns det olika sätt man kan göra sin täcken man har tjockare, utan att behöva köpa nya. HÄR kan ni läsa om hur Alexander Zettermans hästskötar Ida täckar sina hästar med hjälp av duntäcken. 
 
 

TÄVLINGSHELGEN

Nu ska jag skriva lite, eller mycket, om hur jag förbereder mig, hästen och vår utrustning (tack för skrivtipset, Erica) inför en tävlingshelg. Det kanske ger er några bra tips på vad man kan ha med sig! Om ni har någon fundering eller tycker det fattas nåt, lämna då en kommentar!
Jag utgår från att det är sommar. 
 
♥ Anmälan sker flera veckor eller månader innan tävlingen, för att ha en tidsplan och för att ha en säker plats (i dressyr är det ju max antal starter, så man måste vara snabb). Då kan jag se hur lång tid vi har på oss och därefter lägga upp en planering för hur jag och hästen ska bli väl förberedda inför tävlingen. För mig är det väldigt viktigt att ha ridit programmet helst många gånger och känna mig säker i det innan jag anmäler. 
 
♥ Veckan innan tävling ser ungefär ut såhär för Frolle - Måndag: Lösgörande arbete hemma på banan eller ute i skogen, Tisdag: Träning på ridskolan för Lena, Onsdag: Uteritt (ofta med hackamore), Torsdag: Rider på banan, hemma själv eller på ridbanan inför Lena, och rider igenom programmet/delar ur det och finslipar, Fredag: Skrittar ut med hackamore i ungefär 30-40 minuter. Jag har provat mig fram och kommit fram till att den här planeringen fungerar bäst för oss. Undantag sker, såklart. Det beror helt på dagsformen vad vi gör! 
 
 
♥ Att kolla upp ungefär när man ska starta några dagar innan tävlingen är superviktigt så man kan lägga upp en preliminär tidplan. Kvällen innan tävlingen brukar fasta starttider komma ut så då får man ibland planera om, men jag brukar räkna med ungefär 7-8 minuter per ekipage på nationellt tävling utan pauser. Då blir man oftast positivt överraskad när man ser dom fasta starttiderna eftersom dom räknar med pauser. 
 
♥ Dagen innan tävlingen gör jag grejerna och hästen fina. Smörjer träns (som jag även byter pannband på), sporrar och sadelgjordsremmarna på sadeln. Putsar upp ridstövlarna med skokräm och en massa olika borstar för att dom ska glänsa så mycket som möjligt och drar av sadeln med en fuktig trasa (eftersom jag har en syntetsadel går det inte att smörja den). Om jag har hjälmrengöringsmedel använder jag även det, på hjälmen såklart. Jag ser även till att transportskydd, schabrak, evetuellt täcke, benlindor/damasker, Back on Track paddar/snabbandage, eventuella boots är rena och hela, så dom är redo att användas dagen därpå. 
När jag ska göra Frolle fin tar jag först med honom till ladugården och duschar honom utanför mjölkrummet. Schamponerar in hela honom, extra noga på alla vita fläckar och på kronranden på högra bakbenet så det är skinande vitt. Manen brukar jag inte schamponera så noga för att den blir halkig. Huvudet duschar jag aldrig! Frolle älskar att duscha så jag brukar kunna lägga grimskaftet runt halsen så står han stilla och njuter. När han är ren drar jag av honom med en vattenskrapa och tar på honom ett fleecetäcke som absorerberar bort vattnet och värmer, vill ju inte att han ska få korsförlamning eller något sånt. Ibland flätar jag även svansen för att få fina vågor dagen efter, men eftersom Frolle har så lite svans brukar jag oftast låta den vara. 
 
En bild från när jag duschade Boyve en gång, som inte alls gillade det lika mycket som Frolle gör.
 
♥ Sedan ska det packas in i transporten. Sadelvagnen fyller jag med ett ridtäcke, hovkrats, mankam, magic brush, extra mjuk borste, mangelé, träns med nummerlapp redan påsatt, BoT-paddar, BoT-snabbandage, BoT-damasker/benlindor, handduk, flugspray, pälsglans, schabrak, sadelgjordstunnel, sadel och sadelgjord. I stövelväskan har jag ridstövlarna då, ridhjälm, sporrar, handskar, extra skokräm och skoborste och spö. Har även en groomingbag som jag har hårutsmyckningen, vattenflaska, hästpapprena, gröna äpplen (så det inte ser ut som blod i munnen inne på banan...), morötter, handduk, penna, extra silikonsnoddar, extra nummerlapp, Ipren, hårspray och hårmousse. På sidan om har jag betforhink, vattenhink, en eller flera höpåsar, en halv spånbal, regnkläder och matsäck såkart :) På den sida Frolle ska stå i transporten strör jag ut extra mycket spån så han får det mysigt åt fossingarna. Han har inga problem med att kissa och bajsa i transporten, så därför har jag in extra mycket så det inte rinner fram och blir fräschare att mocka i. 
 
♥ Kvällen innan ser jag till att ta fram allt jag ska ha med till mig själv. När jag ligger i sängen brukar jag göra en vision för hur morgondagen kommer se ut, hur jag kommer rida och hur Frolle kommer kännas. Hur vi ska göra så bra som vi kan! Liksom rider igenom programmet en gång så det bara är att gå ut och göra det igen sen. Fattar ni? 
 
 
 
♥ På tävlingsmorgonen äter jag en så stor och nyttig frukost som det bara går, för att orka med hela dagen. Frukosten är dagens viktigaste mål, vet ni! Gör i ordning håret, sätter upp det i en donut så det är klart. Sedan går jag ut till stallet, morgonmyser lite och ger dom lite morötter så dom blir på bra humör. Tar ut Frolle på gången, borstar igenom honom säkert 3-4 gånger och dränker svansen i pälsglans. Därefter knoppar jag (en film där jag visar hur jag knoppar hittar ni HÄR) och lindar eventuellt ben/sätter på damasker - det beror på hur långt vi ska åka -, tar på honom transportskydd och eventuellt täcke. Sedan kommer mamma ner med bilen och kopplar för, sedan får Frolle kliva in och vi rullar iväg mot tävlingen. 
 
♥ På tävlingsplatsen är det första vi gör att gå och startanmäla oss i sekretariatet. Om vi har åkt långt brukar vi sätta oss och kolla på några ekipage och fika. Sedan går vi tillbaka till transporten där Frolle står och fikar lite han också, tränsar och backar ut honom. Jag eller mamma går en stund med honom beroende på hur långt vi har åkt och sedan sadlar vi och jag hoppar upp. Jag har skrivit ett enskilt inlägg om framridningen som ni kan läsa HÄR
 
Så här ser upplägget ut inför en tävlingshelg med Pernilla Hägglund och Mr Snowflake. Hoppas ni gillade inlägget och det inte blev för kladdigt! Tack för att ni läste  :) 

THIS IS HOW I'M GOING TO DO

Tänkte att jag skulle utveckla mitt och Frolles mål 2013, med egna tankar kring det och hur vi ska gå till väga för att uppnå vårat mål. Jag tänkte att det skulle vara ett bra bloggmaterial och dessutom är det bra för min egen skull att ha en skriftlig plan på det hela. Kan ju vara roligt för er att se hur jag tänker och sedan följa vår resa mot målet, här på bloggen! 
 
Målet är alltså att komma upp till högre procent i FEIs Individuella mästerskapsprogram och FEIs lagtävlansprogram, närmare bestämt 62-64%. Just nu ligger vi på 59,26% i FEIs Ind. (startad 4 gånger) och 57,17% i FEIs Lag. (riden 1 gång). Alltså vill jag höja mig med 3-5% vilket motsvarar ungefär 23 poäng. Jag har nu kollat igenom ett av mina protokoll och skrivit dit vilka poäng jag skulle vilja ha (drömmer om att få) om det skulle gå felfritt, inräknat med att längningarna endast är godkända och som jag hoppas det någorlunda ska likna nästa år, men självklart kommer det både gå uppåt och neråt. När jag räknade ihop allt blev det mot 68-70%, vilket känns alldeles för långt borta med tanke på att det är 10% ifrån där vi är nu. Men om jag jobbar efter det protokollet och försöker uppnå dom siffrorna jag skrev tror jag vi kommer lyckas med vårat mål! 
 
Så, hur ska jag lägga upp träningen för att nå det resultat jag strävar efter? Variation är såklart mitt nyckelord. Att ha en varierad träning i olika miljöer, med olika övningar och olika svårighetsgrader tycker jag är det absolut viktigaste oavsett vilken nivå man tävlar på. Det är nyckeln till att hästen ska hålla sig frisk, pigg och stark. Frolle ska både få jobba på banan och få komma ut och sträcka på benen i skogen. Planerna är att rida på banan ungefär 3 dagar och ute i skogen 3 och en vilodag (kommer självklart variera från vecka till vecka, många faktorer spelar in på hur min och Frolles träningsveckor ser ut). 
 
 
När vi ska jobba på banan kommer jag lägga in mycket arbete över bom, både på marken och upphöjda, för att öka ut på hans steg och schvung. Har några övningar jag ska fortsätta jobba med under kommande år som har fungerat bra hittills - träna ingångar till öppnor och slutor med volter, saxa över ridbanan i sluta, rakriktning mellan bommar, skänkelvikning och/eller sluta i galopp, enkla byten på olika linjer, serpentingbågar i alla gångarter, övergångar, tempoväxlingar på olika linjer och i rörelser osv. Det är framför allt stärkande och mjukgörande övningar samt lydnadsövningar som samtidigt förbereder oss för att kunna utföra fler moment bättre. 
 
Ute i naturen kommer jag låta honom gå en del över stock och sten, rakt ut i skogen. Då kommer han behöva använda sin hjärna lite och lyfta på fossingarna. För att stärka rumpmusklerna ska vi jobba en del i backar också. Han ska även få tillfällen att dra på ordentligt och inte ha några krav alls på sig, inte jag heller för den delen. Då blir varken han eller jag uttråkad av att bara rida på bana hela tiden med hjälp av lite omväxling! Jag tycker det är superbra att lägga in vanlig träning på uteritter då hästarna oftast har mer självdriv i naturen, speciellt på vägen hemåt. Då passar det perfekt att lägga in samling när det kommer energi automatiskt eller varför inte länga på traven? Det fungerar kanon på Frolle, och sämre blir det inte med en annan häst som draghjälp ;) Så det kommer vi använda oss mycket av. 
 
Sedan ska jag såklart ta hjälp av min tränare, Lena, som hjälpt mig att utvecklas med alla hästar jag haft. Det är tack vare henne jag faktiskt kan sätta det mål jag gjort och tro på mig och Frolle, för jag vet att jag har henne vid min och Frolles sida! 
 
 
För att jag ska orka med att satsa och vara noggrann måste även jag vara tränad och må bra, såklart. Därför ska jag använda min Crosstrainer för benmuskler plus kondition. Efter varje ct-pass lägger jag in lite styrketräning, framför allt för rygg och mage, eftersom det är dom musklerna man som ryttare använder sig av mest. Jag gillar verkligen att träna, så det är ju ett stort plus! Jag kommer också börja tänka mer på vad jag äter, inte banta eller så men byta ut alla onyttigheter mot något nyttigt istället :) Låter lättare än vad det är dock... 
 

Även om jag planerar att slita häcken av mig för att nå mitt mål och klättra uppåt är det viktigaste för mig att ha roligt. Jag älskar att rida, träna och se utvecklingen men om jag får för mycket press på mig kommer det varken gå framåt eller bakåt. Därför måste jag se till att luta mig tillbaka ibland och flänga runt lite på min underbara ponny, som jag älskar av hela mitt hjärta. Jag är väl medveten om att jag och Frolle kommer möta både motgångar och framgångar under det här året, vilket är helt normalt. För utan motgångar vet man inte vad man ska träna på, utan motgångar kommer man inte framåt. 
 
Det ska bli så himla roligt att arbeta mig framåt genom 2013 med världens finaste ponny vid min sida som jag vet har det. Jag tror på honom, jag tror på oss. Jag tror på att vi kommer klara det här målet! Gör ni? :D
 


TÄNK, AGERA, MÅ

 
 
För några dagar sedan var min syster uppe på våran vind och letade efter en sak, när hon hittade den här skylten vilken jag tycker är så jädra ball. Det är precis det här jag vill att fler människor ska fatta, att det inte är okej att döma och säga saker som man inte egentligen vet något om. Skitsnack. 
 

Jag vet att jag har sagt det förr, men jag säger det igen och kommer uppenbarligen behöva upprepa det ett x antal gånger till för att fler ska förstå. Sluta snacka bakom ryggen på människor när du inte ens vet historien bakom det du snackar om. Det är så himla viktigt och nyttigt att förstå det här. Jag förstår det här och jag har blivit en mycket bättre människa av det, faktiskt. 
För några år sedan var jag också den som gärna klankade ner på andra på grund av vad dom hade för utrustning, hur det gick på deras träningar/tävlingar och så vidare. Men inte längre. Jag fick faktiskt känna lite på  uttrycket "som man bäddar får man ligga", som det ligger väldigt mycket i. Hur kul är det när en tjej/en tävlingskonkurrent/en klubbkamrat snackar om mina nya ridstövlar när hon inte ens vet bakgrunden till varöfr jag köpte dom? Jag kanske hade sparat ihop pengarna själv, kanske fått pengarna i födelsedagspresent eller ärvt dom? Vad vet hon? Det här är ett ganska milt exempel men det är ändå samma sak. Ett lite tuffare exempel: Det är någon som snackar skit om en annan persons häst, hur den rör sig och vad den är dålig på. Det kan ha många olika bakgrunder. Hästen i fråga kan ha varit med om något som gjort att den inte har samma möjligheter som andra hästar, kanske har den opåverkbart fel i sina leder eller i skelettet. Den, eller ryttaren, kanske hade en dålig dag? Kanske är det en bristning som både tränare och ryttare vet om och jobbar med? Vad vet hon? 
 
När jag hör någon snacka bakom ryggen på en annan person stänger jag av helt eller lägger in en kommentar som "men det kanske beror på något..., hon jobbar säkert med det" osv. Vissa tycker att jag är dryg för att jag försvarar alla, men det är SÅ man ska tänka. Det är SÅ samhället kommer bli en bättre plats för oss att leva i och det är SÅ man kan stoppa mobbing och skitsnack. 
 
Vänligen koppla in hjärnan innan du börjar glappa med käften, tack :) 
 
 

FRAMRIDNINGSTIPS

För några dagar sedan trillade det ner en kommentar där det var en tjej som ville ha några tips på hur hon skulle fokusera bättre och ta mer plats på framridningen. Jag svarade med några tips på hennes blogg. Nu i efterhand har jag tänkt mer på det och kommit fram till att det ändå är ett ganska vanligt problem, som dock inte många pratar om och tar tag i. Därför tänkte jag dela med mig av mina egna erfarenheter och tips, som förhoppningsvis kan hjälpa fler där ute (hoppas bara inte mina konkurrenter läser det här inlägget, då kanske jag hamnar i underläge... ;)). Lämna en kommentar om du tycker jag missade att ta upp/undrar över något! 
 
Framridningen är en plats för ekipage att värma upp sina hästar och sig själva. Där förbereder man sig för att gå in på banan. Man ska gå in i sin rosa bubbla, ha full fokus på sig själv och hästen och ha roligt. Det är olika från tävling till tävling hur en framridning ser ut, hur många ekipage som får vara inne samtidigt och hur ordnat det är - som med allt annat på en tävling. 
 
 
• Det absolut viktigaste man ska komma ihåg är att vara klar för den bana/det program man ska rida. Man ska ha tränat på allt på hemmaplan och vara förberedd helt enkelt. Det är ingen idé att börja nöta skänkelvikningar eller skrittpiruetter på en framridning, det ska sitta innan du kanske ens anmäler dig. Det är lösgörande arbete, avslappnande arbete och finputs som man främst ska tänka på tycker jag. 
 
• Ha en plan för hur din framridning ska se ut - vilka övningar ska du rida för att få din häst så mjuk och framme som möjligt, vad vill du känna på innan du går in på banan, hur länge ska ni rida. Jag brukar planera min framridning på plats, oftast när jag skrittar fram. Brukar vilja variera volter med rakrikting för att ha honom mellan alla hjälper, mycket övergångar och lösgörande. Till sist vill jag känna på lite programdelar så dom sitter. Om dom inte sitter finns det inte så mycket att göra, det är bara att ta det med en klackspark och vara extra noga med hjälperna inne på banan. Kom ihåg att den planen är uppbyggd för hur Frolle ska prestera så bra som möjligt, och att din häst/ar kan behöva något helt annat! 
 
• Titta inte så mycket på andra. Jämför dig inte med andra ekipage, du tappar fokusen helt. Visst, det kan vara lärorikt att se andra rida då och då. Men gör det snälla inte på framridningen, det är då andra ska se på dig och tänka "wow". Inte tvärtom! 
 
• Fråga dig själv varför du inte vågar ta mer plats, vad är det dom andra ryttarna gör för att få dig ur vägen? Använd det sedan på dig själv!  
 
Sträck på dig! Det är kanske det bästa tipset jag kan ge er, som jag jobbar med hela tiden och som jag vet garanterat hjälper. Tänk att det bara är du och din häst, ingen annan, och att ni är bäst. Ett Team Som Ingen Kan Slå. Det tror jag domarna vill se också - självsäkerhet. Om jag var domare skulle jag i alla fall vilja det! 
 
 
 

MITT VAL REAL

Nu är det höst, den kanske mest stressiga årstiden - i alla fall för alla 97:or som gör sitt sista år i grundskolan i år. Hösten innebär en himla massa prov och föreberedelser för nationella proven, gymnasieval och mörka och korta dagar. Jag, och varje person som är 15+, vet precis hur det känns.
 
För ett år sedan, när jag gick i nian, var jag hur uppstressad och nervös som helst. Det enda jag visste var att jag inte ville gå ett program där det bara var plugg, plugg och plugg. Jag var "sönderpluggad", skittrött på skolan och allt som hade med den att göra. Jag fick liksom panikattacker innan prov för att jag kände att jag inte kunde något. 
En kväll googlade jag "gymnasium häst". Först kom ju såklart Strömsholm upp vilket jag verkligen skulle vilja gå på. Men det skulle ju inte funka, naturligtvis. Jag skulle behöva flytta och jag skulle inte kunna tävla så mycket mer. Bra utbildning kanske, men inte något som skulle fungera i längden för mig. 
Sedan kom det gröna gymnasiet, som var lite svårt att veta hur man skulle uttala namnet på, upp. REAL. Kände igen det, eftersom jag visste att en från ridskolan och Frolles förra ägare gick där. Jag tittade lite närmare på deras hemsida och fastnade. Jag tog med mig det här till min studievägledare, som nobbade det direkt. Hon sa att jag borde välja en skola och linje i Hudiksvall. Hon letade inte ens upp någon information, öppet hus-dagar eller liknande åt mig. Visst att dom brukar försöka få så många som möjligt att välja gymnasium inom kommunen, men dom ska väll ändå stötta eleverna i sina intressen? 
Jag letade fram öppet hus-dagar på egen hand och gick på dom med mamma/pappa. Det var ett glasklat val, REAL it was. Och jag valde så rätt
 
På REAL har vi lektioner teoretiskt och praktiskt. Vi jobbar ofta i grupp och har välutbildade lärare som kan sin sak.  Jag tycker det är roligt att gå upp 5 på morgonen för att ta tåget till Gävle för att gå i skolan, i världens bästa klass på mysigaste skolan. 
I början på den här terminen har vi haft en "travdag" i veckan där vi lärt oss om travhästar och travet i allmänhet, det ingår i kursen. Nu har vi gjort slutprovet i trav och har istället "naturbruksdag" en gång i veckan där vi lär oss om andra djur än hästar - t.ex. kossor, ormar, sköldpaddor osv. Vi gör studiebesök då och då och får känna på det praktiska, ta med böckerna ut i naturen och jobba med djuren på riktigt. 
Vi har också en "riddag" i veckan där vi åker ut till ridskolorna i Gävle. Just nu är vi på Gävle Ridsällskap. Vi har teori på förmiddagarna och ridning på eftermiddagarna. Man kan tycka att det är "fjollridning" nu i början, men det har sina anledningar. Lärarna ska ta reda på vad vi kan och inte kan och man får chansen att rätta till sina fel (som att jag lägger omkull mina händer och sänker blicken). Oavsett om du går på Flyinge, Strömsholm eller på REAL kommer det vara likadant, du kommer börja din kurs med sits och balans. Det spelar ingen roll om du rider på ridskola eller om du tävlar på elitnivå, det är lika för alla. 
Ibland kommer det även gästtränare inom dressyr och hoppning. Då får man ta med sig sin egna häst, om man har någon.
 
Till våren kommer vi börja med APL. Vi kommer då vara ute på praktik en dag i veckan, på arbetsplatser inom branschen. Sedan kommer man även få chansen att åka utomlands på praktik, vilket jag verkligen ser fram emot! 
 
Man kan även välja till kurser som är högskoleförberedande i tvåan, om du skulle vilja bli veterinär eller liknande.
 
 
Jag tycker det är superviktigt att man väljer något som intresserar en och står upp för det. 
Ingen trodde jag någonsin skulle klara av att pendla, vilket får mig att vilja lyckas med det här ännu mer
Mitt val REAL kan ha varit ett av dom bästa valen jag gjort. Bättre skola finns nog inte! :D 
 
 

Hej! Jag heter Pernilla Hägglund, är född 1996 och bor tillsammans med min pojkvän i Stockholm men kommer egentligen från Hudiksvall. Jag är diplomerad hästskötare och jobbar just nu på Stall Reje i Knivsta där jag också har min egna häst, fyraåriga Sir Leon. Här får ni läsa om mig, min häst och min vardag som hästskötare. Välkommen!
|