Idag red jag Leon för Helena, och vet ni vart vi red? På utebanan! Underlaget där var faktiskt riktigt bra och under snön var fibersanden väldigt mjuk trots att det varit kallt. Hur bra är inte det?! 

 

Under passet fokuserade vi på att hitta ett bra läge där jag hade honom framför mig med påskjut bakifrån och ett jämnt och mjukt stöd fram i handen. I höger varv hittade jag en riktigt härlig känsla med "mycket häst" framför mig. I vänster varv (som alltid varit lite tuffare) fick vi leta desto mer men i slutet hittade vi något bra även där. Det är lite roligt (och störande) att jag känner precis vad som händer med mig när jag byter varv från höger till vänster men ändå inte kan göra något åt det. Jag blir liksom lättare i sadeln, skänklarna faller en aning bort och mina armar blir stela. Jag tänker "men gud Pernilla, räta upp dig, intill med skänkeln och släpp fram armarna!" men ingenting händer.. Den frustrationen, haha! Men som Helena sa - att vara medveten om sina svagheter är en början till förändring. Så snart snart kommer jag kanske ta kontroll! ;) 

 

Det känns som att Leon blivit starkare i kroppen under vilan vilket visade sig i hans galoppsprång och travsteg! Hans knän börjar bli högre vilket är ett resultat av starkare bakben och likaså börjar han kännas mer naturligt framför mig. Det roligaste med att sätta igång honom är att han verkar njuta som in i bomben över att få aktiveras! Han och alla andra hästarna på Stall Reje är riktiga arbetsmyror. Allihopa har svårt för att hålla energin i styr när det är viloperioder och när det är igångsättningsdags är det som att dom pustar ut och slår sig till ro igen! 

 

Jag håller på att ladda upp en film på youtube från galopparbetet idag som ni ska få se här sen. Håll utkik!