"Snöflingeläget"

Läget för Snöflingan just nu (haha, menar min gullfrolle såklart) är lite okontrollerat, oplanerat och ovarierat kan man säga. Eftersom att jag, på grund av min sjukdom, inte får eller orkar rida ordentliga pass just nu kan man säga att Frolle hamnat lite i obalans i sin träning.
 
Under sensommaren hade jag satt upp en plan hur han skulle tränas och ridas under hösten och elitserien för att ligga på topp men det sattes ju käppar i hjulet för mig... Han skrittades i två dagar, jag programtränade för Lena vilket fick mig att må sämre, han vilade två dagar och skrittades en innan Lena red honom. Sedan fick jag reda på att jag hade körtelfeber och inte skulle kunna rida ordentligt på 2-3 veckor framöver. Då var första elitomgången borta för mig, som går i Falun nu till helgen. Frolle har vilat dom dagar jag mått väldigt dåligt vilket kan man säga är fler dagar än han vanligtvis vilar på 3-5 månader. När jag har orkat har jag skrittat honom i 15-70 minuter.
 
Det har varit svårt för mig att klura ut hur jag ska göra för att hålla honom i tävlingstrim utan att kunna riktigt rida honom, men med lite bollande med Lena och mamma har vi kommit fram till att vi åker in till ridskolan där Lena rider honom någon/några gånger i veckan, hon trimmar igenom honom och försöker hitta nya övningar som passar honom bra och löser några svåra knutar. För att hålla hans kondition uppe och gräsmagen i schack och lösgöra honom på hemmaplan tömkör jag på volt, jag ska helst inte gå eller springa runt med honom som jag vanligtvis gör. Vi leker även med lite piaffjobb! Jag varierar med skritturer i skogen och försöker helst lägga in lite klättring och "lyfta ben"-ridning. Som sagt, väldigt ovarierad träning för Frolles del och jag tror han funderar varför jag inte rider som jag brukar och varför jag helt plötsligt har en osmidig säkerhetsväst på mig - så typiskt hoppryttare liksom! Haha. Men samtidigt tror jag Frolle förstår att det är något fel på mig, han är väldigt försiktig i stallet och har ögonen öppna på mig. När jag borstar kollar han alltid bakåt mot mig som att liksom kolla att allt är okej med mig. Min supersöta mänskliga sockertoppsfrolle ♥
 
Jag hoppas detta kommer funka någon vecka framöver, men sedan hoppas jag att jag kan komma tillbaka i sadeln och få trimma själv! Jag känner abstinensen! 
 
 
Ja, ni ser ju själva.. Hur kan man inte längta efter detta?? 
 


Kommentarer
Postat av: Bella

Tycker himla synd om dig! Krya på dig<3

Svar: Tack, det ska jag göra!
Pernilla Hägglund

2013-09-11 @ 18:34:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Hej! Jag heter Pernilla Hägglund, är född 1996 och bor tillsammans med min pojkvän i Stockholm men kommer egentligen från Hudiksvall. Jag är diplomerad hästskötare och jobbar just nu på Stall Reje i Knivsta där jag också har min egna häst, fyraåriga Sir Leon. Här får ni läsa om mig, min häst och min vardag som hästskötare. Välkommen!
|