Min och Frolles start på den här säsongen har inte varit särskilt bra - helt ok procent men känslan har inte varit något att hurra för. Jag har reflekterat en del över detta och mitt självförtroende som annars är väldigt bra har fått sig en smäll, faktiskt.

 

Jag har kommit fram till att det är jag som lägger av på tävlingarna, jag blir alldeles för mesig i min ridning och det drar såklart Frolle nytta av. Jag vet inte om det är för att jag vill att domarna ska tycka att jag rider fint, men är det ens fint när det verkar negativt? Jag kan inte bara sitta där och tro att Frolle ska falla i form och flyga in med bakbenen av sig själv. Herregud! Jag måste verkligen börja rida. Jag rider jäkligt bra på träningarna och hemma, det kan jag med all säkerhet lova er. Han går ju för tusan som en klocka när jag trimmar. Då är det ju bara mig det kan bero på? Om ni har någon annan teori får ni gärna säga den, men det är detta jag kommit fram till i alla fall.

 

Så från och med nu ska jag försöka banka in i huvudet på mig själv att jag alltid måste rida - oavsett var, när och hur. Om jag vill nå årets mål måste jag för tusan lägga ner lite krut på tävlingarna. Det gör inget om svetten rinner och jag är helt röd i ansiktet när jag kommer ut från banan, då har jag i alla fall ridit. Vill jag att Frolle ska fokusera på mig så måste jag visa honom att jag är värd att fokusera på också. Från och med nu ska jag rida så jävla bra, varje pass, varje minut - inget får gå till spillo.