Leon är i en fas där han är lite motsträvig och vrång just nu. Som ni kanske märkt så har jag ridit ut ganska ofta på honom och det är här han har börjat testa vart gränserna går. Han vill helst inte gå från stallplanen och mellan två hus (som man måste gå mellan för att rida ut i skogen). Hans protest är att rygga, rygga och rygga. Säkert hundra meter, jag skojar inte! När han märkte att det inte funkade så började han kicka mot skänkeln och då fick jag faktiskt säga åt honom, för så får man inte absolut inte göra. Första gången han ryggade var jag tvungen att hoppa av efter en stund och leda förbi honom och andra gången kom mamma och Lukas och gick före honom - då följde han snällt efter. Sedan har jag hoppat av på vägen bortanför husen för att slippa krångla då jag haft lite tidspress. Om man bortser från hans protester så har han varit huuuuur duktig som helst! Han har såklart lite nerv, går på tårna och är superkänslig för skänklarna men han tycker att det är så roligt och jag får hejda mig från att rida för länge. Det märks inte han är trött förrän han står i stallet, haha. 

 

Leon kommer ridas i ungefär tre veckor till och sedan kommer han vila i ungefär två månader. Vilan är till för att han ska smälta det han lärt sig och kunna växa samt muskla/äta på sig. Under de veckorna som är kvar kommer vi fortsätta som nu. Det vi kommer sträva efter är:

♥ att han ska stå stilla vid upp- och avsittning. Han är väldigt ivrig när man ska rida iväg så han har svårt för att stå stilla då. Vid avsittning står han oftast som ett ljus. 

♥ att kunna rida från stallet utan protester. 

♥ att han ska kunna fatta rätt galopp på rätt hjälp. Han har lite svårt för att fatta höger galopp just nu så det måste vi jobba på. 

♥ att jobba med rakriktningen. Han vill gärna springa med rumpan åt vänster så här måste jag vara noga med att leda över framdelen. Det här lönar sig mest i galoppen så här vi kan slå två flugor i en smäll - träna fattningar och rakriktning. 

 

När han har vilat i två månader kommer jag successivt rida igång honom igen och så småningom börja förbereda honom för att eventuellt starta sin första tävling, vilket är det långsiktiga målet. Ett annat långsiktigt mål är lastningen - att kunna lasta honom utan linor och så småningom kunna lasta honom själv. Dessutom måste han vänja sig vid att stå i transporten längre stunder utan att vi är där! Han vill helst inte att man ska lämna honom men det är något han måste klara av inför framtida tävlingskarriär. 

 

Hoppas ni (och jag) fått en klarare bild av hur Leon ligger till nu! Jag tycker han känns i fas och att vi kommer framåt i alla fall. Huvudsaken är att vi har roligt och det har vi minst sagt! Det är så himla kul att sitta på hans rygg. Världens bästa Lellis!