Igår red jag lektion för Helena på fina Dayton som är hos oss under en kortare period. Jag har berättat lite om honom tidigare, och jag har ridit honom en hel del! 

 

Lektionen gick väldigt bra och som Helena skrivit under bilden på instgram så blev jag väldigt medveten om kopplingen mellan känsla, timing och hjälper. Jag fick framför allt aha-upplevelser i arbetspiruetterna och bytena, men jag fick också känna på nya uppenbarelser i en så "enkel" övning som serpentinbågar. 

 

Det är det som är så häftigt med ridsporten tycker jag - man blir aldrig fullärd och i slutändan är hästarna individer. Ingen är den andra lik, men man kan alltid lära sig något på den ena som man kanske kan ta med sig till den andre. Världens roligast sport, utan tvekan!